Stiltje.

Min favoritblogg är ingen blogg, men en sk. dialogg. Där står, till min förskräckelse, att läsa att "nyckeln till en framgånsrik blogg är att den uppdateras ofta". Nu torde det vara uppenbart att jag med det här könsordsromantiska, genremässigt förvirrade företaget knappast har som mål att bli "framgångsrik", men jag känner ändå att stämningen kräver en brasklapp från min sida. Anledningen till att jag inte uppdaterat på länge är enkel. Jag är inte arg på någonting för tillfället. I alla fall inte tillräckligt. Den del av bloggosfären som inte kretsar kring vad respektive bloggare har på sig eller ämnar köpa, drivs av ilskan. Och irritationen. Och föraktet. Och hatet. En beundransvärd bloggare lyckas uppbåda tillräckligt med ilska över världsläget för att göda sin blogg i flera dagar (och med ypperlig stilistik, vill jag tillägga). En annan tycks besitta ett aldrig sinande förråd av hatuppslag rörande precis allt populärkulturen har att erbjuda. En tredje, mycket underhållande, bloggare hatar mest på sig själv, men även på andra. Jag vet inte om det är klädsamt feminin prestationsångest, medelålders vintertrötthet eller överklassens allomfattande blasering, men jag har inte orkat vara arg, åtminstone inte i skrift, på flera veckor. Frukta dock ej, eventuelle läsare. På måndag börjar jag plugga igen. Spaltmetrar av hat gentemot föreläsare, studentkår, universitetsadministration och inte minst de degenererade människor som tenderar att dela min akademiska smak, är att vänta. Håll ut.