Babbo natale is coming to town.

Jag gick långt idag. Från Skärmarbrink förbi Globen, över Skanstullsbron och längs Götgatan över Slussen, genom Gamla Stan och Drottninggatan upp till Observatoriekullen, Nortullsgatan ner till Odenplan och hem förbi Vasaparken. Kallt om kinderna men allt varmare under mössan och jag tänkte på ingenting, mest på att jag utnyttjade dagsljuset för en gångs skull. Det lilla dagsljus som fanns att tala om. Jag var nöjd med det och nöjd med att inte tänka på något annat, för man tänker tillräckligt utan dagsljuset. Jo, jag tänkte på julklappslistan (alltså inte önskelistan) och på hur fan man ska kunna omsätta sin tacksamhet över människors existens i en fin, rolig, omtänksam och unik present. Särskilt som jag vet av egen erfarenhet att c-vitaminbrus och en tidning när man är sjuk, eller en finöl på krogen när man är fattig, är presenter som aldrig kan mäta sig med de man väntar sig på specifika datum. Jag undrar hur folk skulle reagera om man istället för ett hårt eller mjukt paket skrev dem oden, hyllningsdikter, istället. En obekväm stämning skulle förmodligen blanda sig med bjällerklang och skinkos.